Numerologi

Debatten i Fotbollssverige handlar just nu om 4-4-2 vs 3-5-2, och jag förstår ingenting alls. Debattörernas grundantagande är tydligen att 3-5-2 är mer offensivt än 4-4-2 och det är enligt min ringa åsikt helt felaktigt. Hur spelarna står uppställda vid avspark har ganska lite med hur offensivt man i slutändan spelar.

Spelar man 3-5-2 och har yttrar som är vana vid att spela ytterbackar i en fyrbackslinje blir det tokdefensivt. Väljer man i stället yttrar som vanligtvis spelar offensiva yttermittfältare framför en fyrbackslinje blir det huvudlöst offensivt i stället. Det går liksom inte att spela 3-5-2 med Willhelmsson och Elmander på kanterna...

Jag menar att Sverige helt enkelt inte har rätt spelare för att kunna spela 3-5-2. Det ställer stora krav på yttrarna som måste klara både offensiven och defensiven och orka täcka hela sin kant i 90 minuter (plus tilläggstid).

Om man nu vill ha in fler spelare centralt på mittfältet för att kunna möta lag med tre centrala mittfältare, varför då inte spela 4-1-3-2 och behålla den så förtalade balansspelaren? Eller helt enkelt köra 4-4-2 men trycka i hop mittfältet i försvarsspelet så att det blir 4 mot 3 centralt? En ytterligare variant skulle kunna vara att köra 4-2-2-2, ungefär som i EM fast med de offensiva mittfältarna mer centralt i försvarsspelet. Eller till och med en gammal hederlig diamant med Källström som offensiv spets.

Man skulle kunna köra något i denna stil:

Isaksson
Stoor Mellberg Hansson Edman
Linderoth
S Larsson Källström Svensson
H Larsson Zlatan

Alternativt flytta ner Svensson bredvid Linderoth.

Och allt detta är naturligtvis testat i Football Manager, så jag vet att det funkar. Sådeså.