Previously on "My So-Called Life"

Jag har nog varit norra Europas sämsta bloggare den sista tiden. Inte ett inlägg sedan 22 juni. Bedrövligt. Så, vad har hänt sedan sist?

• Spanien vann EM-guld. Feltippat av mig som trodde på Tyskland-Ryssland i final och att Tyskland skulle vinna, men fullständigt rättvist och kul för fotbollens framtid att det inte var något defensivt sunklag som vann igen (*host*Grekland*host*).
• Jag har haft fyra veckors semester. Två veckors segling med min far och en knapp vecka i min mors hus i skärgårn. Vid seglingen lyckades vi pricka in den 10-dagars värmeböljan perfekt. När jag var hos mamma regnade i fem dagar i sträck. Syrran och hennes barn var där ett par dagar också, och det var som alltid en lite blandad upplevelse. Deniz är jättesnäll men kan vara lite, eh, intensiv.
• Vi fick död på Thaurlach till sist, efter tre månaders fokuserat jobb. Känslan av att se honom falla var fantastisk, och jag var helt genomsvettig efteråt. Nu springer jag omkring i Eriador som "Helmer, Vanquisher of Thaurlach"...
• Det här. Grymt schyst fastän Dickinsons röst inte var i toppform.
• Carlos Sastre vann Tour de France. Tredje raka spanska segern och en värdig segrare. Han är väl värd det efter att ha kämpat länge, och han har aldrig haft några handfasta dopinganklagelser riktade mot sig.
• Bajens obesegrade svit håller i sig. De har inte torskat sedan 27 april.
  
• Som min kollega PHH konstaterade för ett par dagar sedan har visst OS börjat. Till skillnad från honom tycker jag dock att ett silver i cykel är himla intressant. I övrigt har det väl gått så där för svenskarna. Spaniens bra år har fortsatt med guld i herrarnas linjelopp.
• Sen har det visst hänt lite oväsentliga saker ute i världen också, typ att Ryssland har invaderat Georgien...

Nu får det räcka med punkter. Nu ska jag gå och kolla på herrarnas tempolopp.